.

Just nu är allt nere på botten, sitter ensam och lyssnar på "If no one will listen" och alla andra sover. Dagen i skolan va ganska kul, men sen gick allt neråt typ. Inne i mitt huvud surrar oden "ge fan i mig!" omkring, dock i nästa sekund kommer nya ord, som "nej, just det, det är precis det du gör." Fan att jag aldrig kan ta tag i något och gå vidare, jag hatar denna situationen och jag hatar att jag har utsatt mig själv för detta. Egentligen vet jag att alltihop är mitt fel från första början, men det känns så mycket bättre att skylla på dig och försöka trycka ner dig. Jag gråter inombords och gör allt för att försöka få dig att må sämre än mig. Jag försöker riva ner din starka fasad för att min egen revs ner för många veckor sen. Jag vet inte varför jag gör såhär, jag vet inte ens vad jag vill. Det enda jag vet är att tårarna är slut och nu återstår bra min ilska över något jag själv gjort.

Varje gång jag ser dig vill jag gråta, men samtidigt vill jag vara sjukt idiotisk och försöka vara tuff och gå förbi dig som om jag skulle ha glömt dig. Dock vet jag att det bara är bullshit, jag måste fixa detta och det är innan allt mitt självförtroende är borta, tyvärr kommer jag nog inte lyckas denna veckan heller..

Fan!