"Vad är en blogg?"

Dagen bestod av skola och övertrötthet. Har skrattat åt det mesta hela dagen, men det roligaste var när vi hade datakunskap och Jeff bara "Vad är en blogg?" Hiho, det va kul om man säger så! XD Men sen efter skolan blev det Knalleland för att köpa saker till skolan och sen fika. När jag kom hem hängde Elin på, vi tog en kaffe och pratade. :) (btw, det lät vuxet (A)) Nu är jag trött, så ska ladda för ännu en skoldag, puss.


inte redo

Efter denna helgen som inte direkt varit på topp, börjar nu en ny skolvecka. Jag är verkligen redo för att försöka le och vara glad, när jag egentligen bara vill sitta hemma och gråta tills jag inte orkar mer. Kan inte tänka på annat än min älskade morfar, saknar honom så mycket.. Och vad ska hända med mormor nu, ska hon flytta, eller vara rädd och stanna kvar där hemma helt ensam?

Allt är så svårt nu och jag kan inte ta några egna beslut känns det som. Känner mig svag och obehövlig.

Funderar på att ringa någon kompis sen, klarar inte av att sitta hemma och vara ledsen, måste bli uppmunrad och få något annat att tänka på. puss.

Floder som aldrig tar slut :'(

Igår hände det, det som jag egentligen var förbered på, det som jag vetat kunna hända när som helst. Min morfar gick bort, han har varit sjuk länge nu och vi visste att det bara var en tidsfråga när det skulle hända. För några dagar sen var doktorn där, han sa att morfar hade max 2 veckor kvar. Det sved att höra det då, men det sved ännu mer när han inte ens klarade hälften av den tiden. På något sätt vet jag att han har det bättre nu, han genomgår inget lidande längre, utan han är en av alla änglar i himlen, den finaste av dom alla som vakar över mig just nu. Jag vet inte vad som svider mest, att jag gråter, eller att min mormor aldrig kommer få träffa sin man igen, sin man som hon har varit gift med i över 50år. Mannen hon älskade så obeskrivilg mycket och som fanns vid hennes sida varje dag. Tanken av att veta att min mormor gråter hela tiden och skakar av gråt och rädsla av att vara ensam gör så ont i mig, jag saknar henne och vill göra allt för att hon ska må bra. Just nu är jag hjälplös, jag är här och min mormor är där, det enda som tröstar henne just nu är min mamma, hon har minst sagt bott där nu en längre tid och gör allt för mormor, men det ger henne inte sin man tillbaka. Minnena jag och mina morföräldrar har skapat tillsammans kommer jag aldrig glömma, jag tillåter dom inte att blekna för en sekund, utan jag ska för alltid bära med mig min mormor och morfar. Alla roliga stunder vi haft tillsammans, alla gånger vi skrattat tillsammans under mina 16 år är obeskrivliga och betyder allt för mig. Ni har alltid funnits vid min sida och ni har en av de största delarna av mitt hjärta. Nu när inte längre morfar är vid liv ska jag ta vara på alla de stunder jag får med min mormor, jag ska trösta henne så mycket jag kan och göra allt för att få tillbaka min gamla glada mormor. Det finns så mycket mer jag vill säga och göra, men inget ger mig min morfar Sigvard Frisk tillbaka. Han blev 83år gammal och jag gråter floder för han. Han har alltid varit  den bästa morfadern i hela världen och kommer alltid att vara det med.

Det ända jag vet nu är att morfar är en underbar ängel, med samtidigt den starkaste lysande stjärnan i rymden.

Morfar, jag älskar dig så otroligt mycket och saknaden efetr dig är så enorm! Snälla vaka över mormor där du är och om du återföds hoppas jag att du söker upp oss till varje pris och visar att du lever och är med oss igen! Kom alltid ihåg att du har oss och jag kommer aldrig att glömma dig, för du är bäst! <3

Morfar och mamma för bara en månad sen :'( <3


Miss you.

Åhh, pratade precis med Anna i telefon. Min älskade syster som är i lumpen. När man pratade med henne kände man bara stor saknad och när jag skulle kommentera hennes blogg gjorde jag det med tårar i ögonen. Anna är så sjukt stark och jag vet att hon kommer klara det! Hon är en person som alltid är glad och lyser upp folks vardag. En person man aldrig får nog av, utan alltid saknar! Min syster är det bästa i världen och jag älskar henne så obeskrivligt mycket. Till och med nu när jag skrev detta får jag tårar i ögonen, för jag saknar henne så! <3

RSS 2.0