.

Efter denna helgen som inte direkt varit på topp, börjar nu en ny skolvecka. Jag är verkligen redo för att försöka le och vara glad, när jag egentligen bara vill sitta hemma och gråta tills jag inte orkar mer. Kan inte tänka på annat än min älskade morfar, saknar honom så mycket.. Och vad ska hända med mormor nu, ska hon flytta, eller vara rädd och stanna kvar där hemma helt ensam?

Allt är så svårt nu och jag kan inte ta några egna beslut känns det som. Känner mig svag och obehövlig.

Funderar på att ringa någon kompis sen, klarar inte av att sitta hemma och vara ledsen, måste bli uppmunrad och få något annat att tänka på. puss.